Det är så skönt att ibland få kunna fälla lite tårar. Att gråta ut över saker som man vill lätta från sitt hjärta. Förr brukade jag gråta ofta över skola, vänner, familj, ja allt in princip. Nu hinner jag inte gråta så ofta, eller rättare sagt vill inte gråta för att jag känner att jag gråtit färdig. Men i själva verket så är jag inte färdig, jag  gråter när jag lyssnar på en bra låt i bilen eller när jag är hemma själv och känner mig ensam, då är det den bästa tiden att fälla lite tårar. Åh vad gråter jag över då, jo min morfar, min familj, mitt liv, skolan och till och med ibland om vänner. Det slutar aldrig, det kommet alltid att finnas med att livet känns orättvist och att jag inte förtjänar att bli utsatt. Idag har jag gråtit igen, ihop med min mamma, jag har lättat mitt hjärta för henne och pratat om sorgen jag bär från att morfar gått bort. Detta var en man som stod mig när mer än någon annan, nästan lika mycket som min mamma. Vi fällde tårar över denna underbare man som han var och vad han beydde för oss, hur envis och jobbig han än var ibland, så älskade vi honom innerligt.

Jag har det otroligt jobbigt nu tycker jag personligen och att jag inte mår bra går ut över andra människor i min omgivning. Jag är trött över mitt utseende, jag vill bara spy när jag ser mig själv i spegeln känns det som, och jag blir så avundsjuk när det går bra för andra men inte för mig och det är en negativ egenskap jag har och som jag kommer få leva med. Försöker verkligen att göra av mig med den egenskapen, men frågan är om man verkligen kan det. Jag börjar närma mig 23 och har aldrig fått leva ett smalt och populärt liv. Jag vill var populär och leva gott, jag vill synas och bli ihågkommen. Det hör till min natur, men alla mina drömmar jag har går i krasch pågrund av hur jag ser ut. Jag vil inte ha en stor mage eller stor rumpa längre, en fast liten rumpa och en platt mage är vad jag vill ha. Mitt utseende gråter jag ofta över, men jag visar inte mina känslor, ingen vet igentligen hur man mår, eftersom det är sådant man har hållt för sig själv, men när det nu är som jobbigast  med gråten i halsen vill ja dela med mig av det känner.

Det var skönt att fälla lite tårar ikväll, ihop med mamsen, Hon är ett sånt otroligt stöd. Hon har alltid sagt att du är vacker sara och det spelar ingen roll hur du ser ut. Självklart är ju det vad alla mammor säger till sina barn. Jag försöker få in det i mitt huvud att jag duger som jag är. Men i dagens svergie duger det inte.

Oj vad jag har bablat, bablat bablat och bablat, but i needed to get all of this of my chest.